(Russian, 16 August [O.S. 4 August] 1876 - 7 February 1942) was a 20th-century illustrator and stage designer who took part in the Mir iskusstva and contributed to the Ballets Russes. Throughout his career, he was inspired by Slavic folklore. Ivan Bilibin was born in a suburb of St. Petersburg. He studied in 1898 at Anton Ažbe Art School in Munich, then under Ilya Repin in St. Peterburg. In 1902-1904 Bilibin travelled in the Russian North, where he became fascinated with old wooden architecture and Russian folklore. He published his findings in the monograph Folk Arts of the Russian North in 1904. Another influence on his art was traditional Japanese prints. Bilibin gained renown in 1899, when he released his illustrations of Russian fairy tales. During the Russian Revolution of 1905, he drew revolutionary cartoons. He was the designer for the 1909 premiere production of Nikolai Rimsky-Korsakov's The Golden Cockerel. The October Revolution, however, proved alien to him. After brief stints in Cairo and Alexandria, he settled in Paris in 1925. There he took to decorating private mansions and Orthodox churches. He still longed for his homeland and, after decorating the Soviet Embassy in 1936, he returned to Soviet Russia. He delivered lectures in the Soviet Academy of Arts until 1941. Bilibin died during the Siege of Leningrad.   Related Paintings of Ivan Bilibin :. | Justice of the Rus | Vasilisa the Beautiful 1899 | Koschei the Deathless from Marya Morevna 1900 | The Island of Buyan 1905 | Dobrynya Nikitich rescues Zabava from the dragon Gorynych |
Related Artists:
Bernardino Mei
(1612/15 - 1676) worked in a Baroque manner in his native Siena and in Rome, finding patronage above all in the Chigi family. Briefly a pupil of the Sienese draughtsman and cartographer Giuliano Periccioli, where he learned the art of engraving, Bernardino passed to the studio of the painter Rutilio Manetti and probably also served in the workshop of Francesco Rustici. He painted in and around Siena, where his work came to the attention of Cardinal Fabio Chigi, who, once elected pope as Alexander VII (1655), called Bernardino Mei to Rome in 1657. There Bernardino came under the influences of Mattia Preti, Andrea Sacchi and Pier Francesco Mola, and of Guercino, to the extent that until the 20th century Bernardino's fresco of Aurora in Palazzo Bianchi Bandinelli was attributed to Guercino himself. Through the fast friendship that bonded him to Gian Lorenzo Bernini, whose studio he frequented, he applied that sculptor's sense of theatrical action to his own mythological and allegorical subjects. He died in Rome in 1676.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Nagy Istvan
painted Egymas mellett in